När man är så kär att hjärtat gör ont på riktigt, det är klart att allt då ska gå fel.
Från att ha varit den lyckligaste tjejen på jorden till att gråta sig till söms. Från att ha skrikit och hoppat runt av lycka som ett barn på julafton till att skrika så man får ont i hela kroppen på bara några sekunder. Man blir sur på sig själv, ser inga fördelar med sig själv. Allt är negativt, svart och mörkt. Man skriker, man skriker så mycket att man måste lägga sig ner på marken för att inte svimma. Ilskan går över till tårar som rinner nerför kinden. Tårarna övergår till tankar som snurrar runt i huvudet. Snurrar så mycket att man inte vet vart man är eller vart man ska ta vägen. Man tänker tillslut bara på en sak och det är att den saken ska ligga där på marken med dig. Att det ska vara ni mot världen. Alla problem bara försvinner, som vattenpölarna på marken som stiger upp till himlen och bildar moln. Allt är perfekt, tills man känner hårda vettendroppar på kinden och ett hårt bultande i huvudet av rädsla. Det är då man inser att hur mycket man än försöker så är allt precis som kretsloppet, allt går om och om igen oavsett vad man gör. Fan